Ascot är en d-ponny, jag köpte honom för en krona när jag var mellan tre och fyra år. Ascot var ponnyn som lärde mig allt, han lärde mig trava, galoppera, jag behövde inte ens gå på ridskola för att jag hade Ascot. Han har inte varit den lättaste ponnyn genom tiderna om man säger så, han hatade att hoppa, som jag älskar. Ju äldre jag blev desto svårare blev Ascot också, men jag tyckte det var bra eftersom jag ville ha lite utmaning. Han var väldigt het när vi red skogsritter och han var väldigt tittig och inte lätt att kontrollera så ibland började han skena. Men ändå gillade jag att rida honom, han var ju den som lärde mig allt. Ju äldre jag blev desto tråkigare tyckte jag det blev, Ascot ville inte hoppa vilket jag ville så jag gav upp på honom i några år. Han fick bara gå ute i hagen och sedan red jag ut honom i skogen eller på ridbanan ibland också hade vi medryttare på honom. Så under några år red jag inte Ascot och det var då jag hade mina andra hästar. Sedan vintern 2011 började wilma rida Tralli och då tog jag tag i Ascot igen. Vi red hela tiden från vintern till sommaren, konstant i ett halvår. Tillslut ville jag hoppa Ascot, jag började smått och gick uppåt och uppåt, tillslut hoppade vi 80, och där var vi färdiga kände jag. Jag och Ascot hade gjort vårat. Nu är Ascot såld, han såldes nyligen från oss, bara några månader sen. Jag kommer aldrig glömma Ascot han har alltid varit med mig ända sedan 3 års ålder till 14 års ålder. Det är tack vare Ascot som jag rider än idag.

Ascot och jag + Wilma och Tralli

Jag och min älskling, saknar honom såååå ♥

 

-

När jag var cirka sju/åtta år fick jag min första b-ponny, jag ville kunna tävla hoppning eftersom det var det som jag gillade så vi hade min första b-ponny på foder för eventuellt köp. Casper hette han. Han stod uppe i Rimbo på ett litet stall i skogen. När vi provred honom hade dom en fältävlansbana med massor av hinder som vi testade. Casper var riktigt stark men hoppade allt han såg så han fick bli min första riktiga hopp-ponny. Direkt när vi tog hem honom var han hemsk rent utsagt. Han kastade av mig varje lektion vi hade, han hoppade allt han såg, om det var en bänk han såg hoppade han den även om han inte skulle, han var så himla stark så att jag knappt kunde hålla i honom. Tillslut blev jag rädd för Casper, vågade inte rida honom på riktigt utan bara skritta runt lite. Så vi lämnade tillbaka honom några månader senare, och sen var det inget mer med det.

( Caspers nya ägare, han var en riktig liten köttbulle men världens gosigaste)

-

 

Spader knekt fick vi köpa av Linn Andersson. Det började med att efter Casper var jag rädd och ville ha en snäll ponny igen, som Ascot och då så flyttade Linn och Texas in i vårat stall och tipsade oss om deras lilla b-ponny Spader Knekt, som kallades för Knekten. Knekten hade dom hyrt ut till hägerneholms ridklubb (täby ryttarcenter), men Knekten gillade inte ridskole miljön, så utan att ens ha provridit Knekten tog vi hem honom till vårat stall. Jag var rädd i början eftersom Casper hade skrämt mig, men sedan visade Knekten en helt annan sida. Han var en riktig drömponny. Jag tyckte det var så kul att rida Knekten och han var världens sötaste och gosigaste lilla ponny. Jag började tävla med Knekten, hoppning såklart. Red för hägerneholms ponnyklubb, men i slutet bytte jag till vallentuna ridklubb och hoppade för dom istället. Knekten blev för liten sen och vi sålde honom till en familj som hade honom i Vallentuna, riktigt nära oss. Nästan direkt efter Knekten flyttade dit blev han sjuk, riktigt sjuk och dom blev tvungna att avliva honom. Knekten saknar jag än idag och jag önskar att jag fortfarande hade kvar honom, för han var den mest underbaraste.

Världens finaste Knekten. 

Jag och Knekten + Linn och Texas.

 

-

Efter att Knekten såldes så hade jag ju ingen häst att rida, eller jag hade Ascot men somsagt, jag var ganska trött på honom. Så då hade mammas kompis en liten shetlandsponny jag kunde få rida två dagar i veckan, bara för att få hjälpa till. Amanda var medryttare på en liten shettis på björkby som hette Mulle, och då så skulle jag börja rida med henne några dagar i veckan på Berra. Tillslut behövde mammas kompis få bort honom från stallet  ett litet tag så då hade vi honom på foder kan man säga. Jag red honom varje dag, tillslut blev han riktigt liten för mig så då lämnade vi tillbaks honom till björkby igen. 

Har ingen riktig bild på Berra utan på hans öron. Han var fux-skäck, med ljus man, supersöööt.

-

Zingo är ponnyn jag och min syrra har just nu. Hon är en d-ponny född 06. Hon är alltså sex år gammal. Vi köpte henne den 14 februari 2012. Hon är en underbar häst, som inte har haft det så bra. När vi hittade annonsen på hästnet så såg hon trevlig och fräsch ut, så vi hämtade upp hennes ägare i stan och åkte ut till fodervärdarna som hade henne i södertälje. När vi kommer dit var det en chock. Hon stod ute i flistäcke i minusgrader och stod och frös. Hon var pinnsmal, hade varken vatten eller mat, det var hemskt att se henne i det skicket. Man såg liksom revbenen på henne. Så vi tog hem henne direkt. Min syrra började rida henne mycket, och det är min syrra som har gjort henne så fin som hon är idag. Vi har haft henne i sju månader och längre ska det bli. strax ska hon ut på sin första tävling.

(det är min syrra som rider henne på dom här bilderna)

när vi fick henne, ni såg ju hur hon såg ut.

finisen idag.

 

-

Sen har vi nyligen fått ett föl som heter Zigge, han är så söt, egentligen heter han Regalo.

Han är exakt två månader, föddes den 8 juni.